Vädret passar inte min sinnesstämning.
Hannahs helg? Igår kom mina kära gamla bästisar på besök - Steffy och Emma - och de åkte hem för några timmar sedan. Det är, som alltid, skitkul att träffas och speciellt när det är mer än ett år sedan vi träffades tillsammans alla tre. Lyckligtvis var de båda på bra humör, så jag slapp catfights och tussar av blont hår över hela golvet.
Nej men, skämt åsido, det var skitkul och nostalgin flödade, om man så säger.
Just nu sitter jag mest och gläds åt att vackra, underbara Manchester United vann Premier Leauge idag genom att spela oavgjort mot Arsenal. Jag menar, de har ju verkligen förtjänat titeln. De sätter alltid frisyren före och det är det som gör en vinnare.
Bitter? Jag? Nej.
Bara helt förkrossad.
Jag har hållt humöret och hoppet uppe ända sedan 4-1-segern på Old Trafford, men nu är allt som hållit mig vid liv i över två månader slut. Jag är slutkörd. Fotboll innehåller för mycket känslor och spänning för mitt eget bästa.
Nej, när Barca har vunnit Champions Leauge tar jag sommarlov. Från fotboll, skola och allt annat som tar alldeles för mycket energi. Då ska jag supa, skratta och leka mig genom den sista veckan i skolan och sedan ska jag lägga i några växlar till och kasta mig in i sommaren utan några som helst spärrar eller stödhjul.
Sådeså.
/H. - De kan vinna hur mycket de vill, men de rör aldrig Liverpool. Aldrig.
DUMDUMDUMDUMDUMDUMDUM
Kom hem tre, chillade till klockan nio, käkade, såg på fotboll (Barca vann spanska cupen), började researcha fakta om Turkiet och mänskliga rättigheter, skrev ner hela skiten, gick och lade mig i sängen för att vila ett tag, somnade (såklart) och vaknade halv fyra, då jag satte mig på golvet, framför datan, och fortsatte skriva, lade ut kuddar och tog ner täcket, bestämde mig för att sova ett tag för jag höll på att kacka ihop på tangentbordet, halvsov till halv åtta, käkade frukost, såg på film, bestämde mig för att skippa samhällen (som pågår nu) för att kunna skriva klart reportaget som jag aldrig kommer hinna bli klar med på en halvtimme, då jag måste dra till skolan för att hinna till texten där vi ska korrläsa varandras texter - vilket kräver att man måste ha skrivit klart helvetet.
Jag tycker, personligen, att jag är världens mest korkade/lata människa - do you agree?
/H.
Show me the meaning of being in skolan till klockan fem?
Jag tror att jag har varit ganska otrevlig idag. Snäst och sådär. Men till mitt försvar så måste jag säga att ALLT har gått emot mig idag. Hade inget smör imorse, försov mig, all möjlig teknik i min närhet slutar att fungera och när jag kommer hem pissar hunden ner hela golvet + att när mamma kommer hem har hon glömt att köpa smör och jag blir tvungen att gå och handla.
Okej, det låter väl inte så jävla farligt. Men lägg till att jag är så less på skolan att jag, åtskilliga gånger idag, bett flera människor döda mig. Seriöst. Vem vill ha en tia och nöjet att ta livet av mig så att jag slipper helvetet?
Den enda ljuspunkten för dagen kom för några minuter sedan då Barca tog sig (orättvist, men skitsamma) vidare till final i Champions League. Och vilken ljuspunkt sedan. Jag hade nog inte klarat av en till United-Chelsea. Jag skulle ju verkligen inte bry mig om vilket lag som vann. Pest eller kolera, liksom. Men nuså.
Ahja, ska sätta mig och se ett avsnitt House, sen ska jag plugga historia och sen får jag se om detb blir någon timme kvar för sömn. Suck. Godnatt.
/H.
Fitta.
Nånting nånting nånting.
Dagen idag har vart lite stressig, eftersom jag trodde att jag skulle bli tvungen att åka till stugan för att kunna se Liverpoo..aaahjuste, men ja, matchen. Men tydligen hade far min beställt en box med Viasat-paketet, så att jag skulle slippa stressa iväg till Östhammar. Så idag har jag promenerat i solen (usch, vad jag längtar till sommaren och usch, vad fint det är här i Ulleråker, faktiskt), bussat till stan, därifrån till norby, därifrån till stan igen och därifrån hem igen på mindre än en timme, jag har installerat en boxer, jag har åkt en känslosam bergodalbana under 90 minuter och nu sitter jag och kollar på Tila Tequlia.
Jag vet, kvalitets-tv.
Imorrn vet jag inte vad som händer, beror på. Nu ska jag iaf fortsätta vältra mig i sorger, godis och kvalitetstv. Sådeså. Baj.
/H.
Plastportugis och forbollsfjant!
Vilka som står på den andra listan? Tjaa.. (se nedan)
...och såklart Spencer Pratt - den enda femåringen med skäggväxt.
För att återgå till gallaspyendet: din tid är över Ronnie-boy! I år vinner Svevie G Ballon d'or, eller vad fan den heter. Måste det officiella namnet vara på franska? Känns ju hur onödigt som helst. Ahja, den internationella guldbollen då. Sådeså.
/H.
Bajshora!
/H.
Man borde ta bort alla måndagar ur almanackan.
Idag har det varit massa drama. Drama, drama, drama. Det är sjukt hur mycket drama och hur många konflikter en människa får uppleva på en dag. Försöker flyta lugnt på ytan, vilken är min och Nicoles deal när det kommer till sådana saker, men vissa gånger är det svårare än andra.
Dessutom försov jag mig imorse (men kom ändå i tid, jippie), hann inte med frukost, hann inte göra klart inlämningsuppgiften i matte, fick reda på att vi har matteprov imorgon (kill me now) och så har jag ganska exakt 52,50 kronor på mitt kort. Bara detta skulle kunna förstöra hela min veckan, MEN ICKE DÅ! FÖR JAG SKA TILL ENGLAND OM FYRA, ja jag sa fyra, FYRA DAGAR! Och imorgon är det tre, och på onsdag två och torsdag bara en och så åker jag på fredag! GAAAAAHAAAHAHAA!!!!!
Märks det att jag längtar?
Nej, nu måste jag plugga matte. Och se på The Hills. Kanske mer det senare. Heh. Ahja. Baj.
/H.
Man måste ju älska min inställning.
I skolan - jag är körd. Inom en vecka ska jag ha skrivit och lämnat in en uppsats i historia om punkens historia, en uppsats i mediekommunikation om objektivitet, en informationstext i textkommunikation/europakunskap om eu-parlamentet samt en annan text om eu-parlamentet. Tror du jag har börjat på någon av de här sakerna? - Nope.
Dessutom ligger jag efter i foto och svenska. Plus att stämningen i min klass är otroligt störande spänd just nu. Plus att vi har ett jävla b-internet. Plus att jag behöver glasögon. Plus att jag har lagt på mig så många kilon att jag börjar likna Göran Persson.
Please, kill me.
/H.
The F-word.
Jag måste verkligen försöka vänja mig av att använda det ordet i offentliga situationer.
/H.
Psychotown, here I come!
Det var meningen att jag skulle berätta om min sommar för ungefär en och en halv månad sen, men som ni säkert märkt, så kom jag på avvägar. Men ja, vad finns det att säga - jag söp, jag sågs, jag segrade. Och jag strulade med en bög, men det är oväsentligt.
Vad som däremot är väsentligt, kraftigt väsentligt, och anledningen till jag satte mig ner för att skriva är att vi ska flytta. Jag, mami, papi och hundi. Till Uppsala. Det har jag iofs vetat ett tag, men det är inte det som är det väsentligaste. Det är att vi troligtvis kommer flytta till Ulleråker.
Yep, Ulleråker. Ni vet, det där stället där en massa galna människor håller till.
ULLERÅKER?!?!
Fattar inte mina kära föräldrar att jag inte vill bo i ett område där tvångströjor är hetaste modet. Dessutom ligger lägenheten som de kollat på på nedervåningen. Alla psychon kommer att stå och slicka på mitt fönster och jag vet inte om jag kommer att känna mig bekväm med det. Men vem vet, man kanske vänjer sig.
Mina föräldrar verkar vilja göra små psycho-lägenhets-barn med den här lägenheten som de har vart och kollat på iaf. De sa att "den var så himla billig och att vi kommer att få massor av pengar över". Billigt? Nej, wow. Hur kan det komma sig? Jo, FÖR INGEN VILL BO TILLSAMMANS MED ETT PAR JÄVLA NUTCASES!
Fan i helvete alltså. Jag vill inte. Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte. Jag vill inte.
Jag vill inte.
Jag lovar, om jag inte var störd och schizo innan, så kommer jag definitivt bli det efter ett år i Psychotown.
Åååh, jag vill verkligen inte.
/H.
Usch, vad sommaren går fort. Det är redan juli.
/H.
Allt är som vanligt.
Det har dragit iväg igen, jag vet. Och det har som vanligt heller inte handlat om att jag har så lite dötid eller att jag äntligen skaffat mig ett liv. Nej. Jag är bara lat, fet och oduglig som vanligt. Just idag är jag dessutom fylld av självförakt och ångest.
Livet är ett jävla helvete, alltså. Ett riktigt litet jävla helvete.
Okej då, det var kanske lite orättvist. Livet är inte ett helvete. JAG är ett helvete. Jag är ett helvetes jävla vrak till människa. Jag kan inte göra en jävla sak rätt. Inte en endaste jävla liten sak. Inte ens en sådan liten djävulsk jävla sak som att beställa en biljett i god tid. Helvete eller. Helvetes jävla helvete.
Jag kan göra en sak och det är fanimej att misslyckas med allt jag tar mig för. Jag fuckar upp skolan, jag fuckar upp mig själv och relationerna till alla jag någonsin haft en relation till.
Good job, buddy.
Visst är det trevligt. Jag har inte skrivit på en månad och när jag väl gör det är det för att beklaga mig över hur jävla värdelös jag tycker att jag själv är. Jag får be så mycket om ursäkt för min otrevlighet. Det är bara det att jag inte riktigt har någon annan ventil än denna blogg. Ni förstår, jag är inte mycket för att prata om känslor. Antingen stammar jag och känner mig jävligt fånig, eller så skrattar jag och skämtar bort det, eller så bryter jag ihop och gråter floder.
Jag känner liksom att inget av dessa alternativ tilltalar mig speciellt mycket, och därför avstår jag helst ifrån att prata om such things. Dessutom har jag inte så många personer att prata med längre. Vad har jag, typ två kompisar och min låtsaskompis Runar?
Och de är väl tillräckligt upptagna med sitt, för att bry sig om min skit. Det med all rätta dock, för vad bryr jag mig om deras jävla skit? Nej, inte ett jävla dugg, för jag är fullt upptagen att tycka synd om mig själv och grubbla över mina problem, liksom alla andra människor.
Gaah. Jag kommer ingen vart och jag har två jävla skrivuppgifter att lämna in på engelskan imorrn, så jag antar att jag bör avlägsna mig.
Och förresten, tro nu inte att jag har fått ett nervöst sammanbrott eller något. Nejdå, det är så här det låter i mitt huvud 24/7. Det är så här jag känner mig varenda jävla dag. Mer eller mindre dock.
Inga konstigheter, som man brukar säga.
Godnatt.
/H.
I'm a spoiled brat, I know. But guess what, I don't care.
Jösses, vilken tönt jag är.
"Jag är den bästa jävla vän ni kan ha" eller vad fan skrev jag? HAHA. Töntigaste linen ever typ.
Nej, alltså, ni får ursäkta för min pinsamt dramatiska töntighet, gud vad jag skäms. Det var bara en reaktion efter att på nytt ha upptäckt att vilken inställning man än har så går det åt helvete och att människor är opålitliga. Allt detta har jag ju alltid vetat, men jag vet inte, ibland får jag bara lust att ignorera realisten i mig själv.
Ahja, om det är någon som har läst och tror att jag är typ uppriven, så kan ni ju sluta låtsas bry er och gå tillbaka till att göra ert, för jag kan det här med att bli dissad.
Nu kanske jag är orättvis, men vet ni vad, I couldn't care less. För nu ska jag gå och lägga mig.
Vi ses.
/H.
Dissar du mej, så kan du dra åt helvete.
Jag är så jävla less på att bli dissad, bara så att ni vet.
Nu är råttet mågat. Dissa mej och DRA ÅT HELVETE. Jag vägrar att bli trampad och spottad på något mer. ERA JÄVLA IDIOTER, FITTOR, JAG HATAR ER OM NI SÅ NÄR SOM SNÄSER MOT MEJ I FORTSÄTTNINGEN. Jag blir inte körd med ngt mer. Jag lovar. Jag är den bästa jävla vän man kan ha och om någon skiter i det så är det DENS JÄVLA FÖRLUST.
FY FAN.
/H.
Kärleken är död.
Jag fick ingen blomma. Jag är så jävla oälskad.
Nu ska jag gå och sätta mig i badkaret med ett rakblad och spela "All by myself".
Sen efter det ska jag gå ut med min hund, packa, äta, sova och sedan åka till Gran Canaria där jag ska supa skallen i bitar och skaffa mig en massa könssjukdomar. Eller jah, iaf ngn slags influensa eller något.. Kanske ett myggbett?
Ja, jag kan iaf konstatera att kärleken är död. Sååå jävla död.
Död död död död död död död död död.
Dööööd.
Nu ska jag spela pokemon på mitt game boy.
See you.
/H.
Skitnödigt, det är vad det är.
Men det gör jag inte, utan jag sitter här som en patetisk liten råtta, lyssnar på känslofylld musik och bara faller sönder. Varje liten patetisk bit för bit.
I samma sekund som jag tycker synd om mig själv, så föraktar jag mig själv så mycket så att jag vill slita bort allt mitt hår.
Jag hatar mig själv. Jag tycker inte att jag gör den minsta skillnad i denna världen. Jag behövs inte till något, jag märks knappt. Jag är obeskrivligt ful och jag är ärligt förvånad över hur jag har kunnat skaffat så många underbara vänner. Jag är egoistisk, barnslig, elak och feg.
Jag älskar mig själv. Jag tycker att jag är bättre än de flesta. Smartare. Ärligare. Djupare. Mer sympatisk. Jag är helt orginell och det är helt oförståeligt att folk inte visar mig lika mycket intresse som jag hade velat. Jag förstår inte varför mina vänner inte vill umgås med mig 24/7.
Nej, jag har ingen personlighetsstörning på riktigt.
Nåja, ingen diagnos iaf.
Jag är rädd för att vara ensam. Det är min största rädsla. Det är vad som styr hela mitt liv. Rädsla över att bli lämnad ensam.
Om jag inte tar itu med mitt självförakt, så kommer det bara att fortsätta. Och då kommer jag att bli ensam. Och jag vill verkligen verkligen inte vara ensam.
/H.
Sen jävla sammanfattning av året då allt förändrades.
Förlåt för förseningen, men har varit allt för upptagen av ångest för att ha haft tid för att skriva. Men har tagit mig någorlunda samman nu, så det ska väl kunna bli något det här.
Året 2006 var ett av mina absolut bästa år. Det var året med tjejerna och alla upplevelser. Det var framförallt året med Emma och England. Så, ni förstår säkert att år 2007 hade mycket att leva upp till.
Och flera gånger levde det verkligen upp, som alla gånger med Amanda, som sportlovet hos Cissi, som sista tiden i skolan, som Tommys stuga, som Stockholm med Emma, som Stockholm med klassen, som Gotland, som Tyskland med pappa, som Justin Timberlake i Globen, som Storsjöyran, som våren/sommaren med Fiisen, som min födelsedag/första dagen i skolan, som mina nya bekantskaper Anne-Marit och Jenny-Maria, som Stockholm med Fiisen och Johanna, som julen och som nyåret i Porjus.
Mängdmässigt så har de bra sakerna dominerat över de dåliga år 2007. Men trots detta faktum är det de jävliga sakerna som har präglat det här året.
x Emmas kaosförhållande + försvinnande.
x Min emo-tolkning i början av året.
x Raseri, bitching och skitsnack - över och om Emma.
x Min patetiska lilla förälskelse.
x Höstens ångest och ensamhet.
x Mitt totala misslyckande.
x Åsas kollaps.
x Insikten av att jag har stora problem med mig själv.
Jag vet inte alls hur jag ska formulera mig när jag beskriver förra året. Det är alldeles för mycket känslor som måste hanteras för att jag ska kunna sätta ord på allting, så hela inlägget blir lite sisådär om man ska bedöma utifrån en stilistisk synvinkel. Så ni får ursäkta.
Som avslut skulle jag bara vilja nämna de personer som gjorde år 2007 uthärdligt;
Mamma, pappa, Sookie, Stoffe, Amanda, Emma, Stephany, Therese, Johanna, Paulina, Sandra, Vewe, Cissi, Angelica, Matilda, Åsa, Sofie, Viktoria, Olle, Simon, Dennis, Morgan, Anne-Marit, Jenny-Maria, Bea, Mattias, Linda.
Thanks for this year, geeks :*
/H.
JAG SKA, JAG SKA, JAG SKA!
Bad news.
Fan. Jag vet inte riktig vad jag ska säga.
Jag och så många andra älskar dig <3
/H.
