nördnyberg

Denna dagen har för mig varit en ledig dag. Jag har, större delar av dagen, inte gjort något som är värt att nämna. Iaf inte för en intressant människa med ett liv. Lyckligtvis är inte jag en sådan människa.

Vaknade av att jobbiga jävla byggmänniskor står precis utanför mitt fönster och för ett jävla liv. Jag lovar, det lät så högt så att jag inte visste om jag var vid liv eller inte. Jag kunde varken höra eller känna mina egna hjärtslag, eftersom de gigantiska ljuden upptog all min fokus.
   Jag lyckades tillslut somna om och när jag vaknade igen var klockan runt elva-tolv. Hörde av Anne-Marit, bestämde att vi skulle ta en fika, satt framför datorn ett tag för att kolla på Gossip Girl (vad är det med serier där amerikanska idiotiska rika ungdomar har huvudrollerna?). Blev så kär att jag glömde bort tiden litegrann. Vid två mötte jag iaf A-M och vi gick till Wayne's (ett av tre inom typ en kilometers radie) och åt världens godaste kladdkaka. Gick på stan en sväng också, blev kär i en massa dvd-boxar och skivor, påminde mig själv om att inte köpa något som jag inte behöver egentligen, sprang nästan in i en läskig tant, blev tilltalad av en främling och sedan gick jag hem.
   Väl hemma återgick jag till Gossip Girl, vilkens första säsong jag nyss avslutat.
   Det är en sak jag hatar med att följa serier. Eller, egentligen är det två. Den ena är att jag blir så jävla inne i allt. Jag måste liksom örfila mig själv för att inte vända mig om till personen som sitter bredvid mig och säga "Welcome to the OC, bitch!".
   Den andra saken är att jag har en tendens att bli, jag vill inte gärna kalla det besatt, men jah..besatt av en av rollfigurerna. Oftast om inte alltid i en av manligt kön. Ex: Spencer, Spike, Ryan, Peter, Jess, Alex, Robin, Chase, Kevin, J.D osv.
   Nu kan jag lägga till ännu ett namn till samlingen; Chuck.
   Han är ett ass, which is exactly my type. SCHMACK på han, liksom :*

Nu ska jag se ett avsnitt av One Tree Hill, sedan ska jag deppa ihop och få en panikångest-attack för att jag inte har pluggat till mediekunskapsprovet imorgon, sedan stresspluggar jag säkert litegrann innan jag, med huvudet fullt av saker, lägger mig ner i min säng för att försöka sova. Sedan ligger jag antagligen vaken i en och en halv timme innan jag övertalar mig själv om att jag inte BRYR mig om hur det går i skolan imorgon. Sedan somnar jag. Sedan vaknar jag klockan halv åtta, ångrar att jag inte pluggat, funderar på att skolka första lektionen, men bestämmer mig ändå för att gå. Väl framme i skolan gör jag provet, det går åt helvete och när jag sedan går hem klockan halv tre så kommer jag att tänka på endast en sak och det är att det är en mindre dag kvar i skolan innan sommarlovet.

Nuså.

ps. Kärkärkärkärkärkärkär.



/H.