Nytt ord: Fotbollsmanodepression.

Jag läste nyss mina senaste inlägg och det har verkligen handlat mycket om fotboll på sistone. Jag har propagerat för Stevie G och Pool och jag har skickat dödshot mot United och playboy-Ronnie. Detta kommer antagligen att fortsätta tills säsongen tar slut och sommaren tar vid, med fyllor och äventyr. Då kommer dessa trista (för er, inte för mig) månader endast vara ett minne blott.
          Nu, however, tänkte jag fortsätta på spåret fotboll.
          Tisdags. Champions League. Chelsea. Stamford Bridge. 0-1. 0-2. Paus. 1-2. 2-2. 3-2. 3-3. 3-4. 4-4.. 4-4!!
          Chelsea går vidare med totalt 7-5 och jag kunde inte missunna dem det mer än jag gör nu, men samtidigt är jag inte överdrivet deprimerad. I onsdags var jag det definitivt! Jag sparkade sönder en pall, svor på göteborska åt nedlåtande kommentatorer, grät som ett barn och stirrade tomt framför mig. Nu, däremot, känner jag mig tillfreds med resultatet. Nästan.
          Pool visade hjärta utan att ha den mest passionerade spelaren på planen och gjorde fyra mål borta mot Chelsea. Det är ändå en okej insats. Sedan gör det väl inte saken bättre att fittorna från Manchester igår gick och vann över Porto. Men de kommer inte vinna ligan i år. Förra året gjorde de det och då hade de världens bästa spelare. I år har de förra årets bästa spelare.
          Vilka som har årets bästa?



Walk on, with hope in your heart, and you'll never walk alone.

/H.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0