nördnyberg

Jag fick ingen blomma. Jag är så jävla oälskad.
Nu ska jag gå och sätta mig i badkaret med ett rakblad och spela "All by myself".

Sen efter det ska jag gå ut med min hund, packa, äta, sova och sedan åka till Gran Canaria där jag ska supa skallen i bitar och skaffa mig en massa könssjukdomar. Eller jah, iaf ngn slags influensa eller något.. Kanske ett myggbett?

Ja, jag kan iaf konstatera att kärleken är död. Sååå jävla död.
Död död död död död död död död död.

Dööööd.

Nu ska jag spela pokemon på mitt game boy.
See you.

/H.

Jag hatar alla hjärtans dag.
Den kom som en överraskning va?

Jag tycker att alla hjärtans dag är en jävla larvig dag. Den finns till för att alla små nuppande turturduvor ska få gå hand-i-hand och bara trycka upp deras "lyckliga" förhållande i ansikten på mindre lyckligt lottade.

Men idag är jag beredd att ändra mig för all framtid, bli en alla-hjärtans-dagare. Lämna cynismen, kasta de höjda ögonbrynen åt fanders och bara vara ullig och gullig och whatever-it-is man är.
Jag är beredd att göra allt det om bara någon kan göra det lilla besväret att lämna en blomma i min postlåda innan klockan sju ikväll. Orkideé eller maskros, it doesn't matter. En jävla liten blomma bara. Capish?

Jag kan till och med sträcka mig till att bjuda den som är först på ett maxmål, bara för att göra erbjudandet lite mer attraktivt.

Nu gör ni det här, annars kommer jag att bli en bitter gammal hagga som bor i en etta med sina 483 katter. Okej? Har ni förstått? Bra. Då kör vi.

/H.

Jag är ju en nostalgiker. Det vet ni, det har jag berättat förut.
Om det är en bra eller dålig sak att vara kan man väl diskutera, men jag anser nog mest att det är i vägen. Ja, jag menar, att bara sitta och längta tillbaka till det som varit, istället för att leva i nuet är inte det bästa sättet att få mycket ut av sitt liv.
Men nu är det ju så, att hur jag än tycker om saker, så lyssnar inte mina multipla personligheter, utan de gör som de vill och jag fortsätter att vara nostalgisk.

I alla fall, vad jag tänkte komma till var att jag har gjort en spellista. En spellista som jag har döpt till "Nostalgia".

Jag får ont i magen varje gång jag lyssnar på de låtarna. Det känns som någon har kört in en spade i mellangärdet på mig, plus att jag blir väldigt känslomässig och ångestfylld.
Först känner jag bara hur mycket jag saknar allt (alla) - känslomässig, och sedan kommer jag till insikten att inget någonsin kommer att bli bättre än det som varit, om ens lika bra - ångest, ångest, ångest.

Jag kanske borde slänga listhelvetet? Jo, men det är bara det att jag är alldeles för nostalgisk för att göra't.

/H. - Vi har läst på lite och vi tror att vi kanske har en narcissistisk, en paranoid och en antisocial personlighetsstörning.