Tre låtar.

Den här låten har pappa gått och sjungt på i två dagar, men med lite omedvetet modifierad text. I'm an alien, I'm a little alien, I'm an alien in New York.

Den här låten är bara så jävla bra. 0.24 sekunder in i klippet börjar den.

Och så har vi den här låten. What a masterpiece.



/H.

Boozed up and broken hearted.

Nämen tja. Det var inte igår.
Har suttit och läst gamla inlägg och kommit fram till att jag var mycket roligare och mer välformulerad för ett år sedan. Stina verkar tro att jag har supit bort det. Kan hända.

Jamen hörrni, hur var sommarn då? Jadu, den var helt underbar tills den inte var det längre. En av mina äldsta och närmaste vänner dog i en cykelolycka och samma vecka dog min Sookie. Eftersom jag aldrig förlorat någon som betytt så mycket för mig förut, så tog det sjukt hårt och jag har fortfarande inte återhämtat mig. The show must go on, though.

Låter jag hjärtlöst saklig? Det är de enda ord som finns i mitt huvud angående det som hänt. Resten är en flytande massa som jag för allt i världen inte kan formulera.

****

Sååå, whatup?
Hmm, jobbar på Östhammars kommun med att samanställa en dokumentation om slutförvarets historia i kommunen. Ja, fråga mig inte, för jag orkar inte förklara. Jag ska i stort sett skriva en bok, men det är långt ifrån lika ambitiöst som det låter. Jag pendlar mellan att tycka att det är roligare att sticka in små träflisor under naglarna och att tycka att det är ganska intressant.

Men iaf, jag bor då i stugan i veckorna och åker hem och försöker bli lite småfull i helgerna. Förra helgen åkte jag till Norrland för första gången sedan i böjan av juni för att umgås med Amanda. Nu i helgen (idag egentligen) ska jag hem till Susanna och fira en stillsam Halloween med film och bak. Som i baka och inte röv.

****

Det kändes som att jag behövde skriva ett lite längre sammanfattande, förklarande, skittrist inlägg för att sedan kunna falla in i gamla bloggvanor. Snart kommer det långa skitintressanta utläggningar om hur dåliga Liverpool är i år, hur snygg Francesco Carrozzini är, hur förälskad jag är i Andreas Weise och hur jävla bra Den Svenska Björnstammen är. Jag lovar, det kommer.

Puss så länge.





/H.

RSS 2.0