nördnyberg

Jag har tänkt lite. Jag tror jag har Asbergers syndrom. Jo, men faktiskt. Lyssna på det här.
     Asbergers syndrom kännetecknas av:

• Smala intressen eller upptagenhet med ett ämne på bekostnad av andra aktiviteter
• Repetitiva beteenden eller ritualer
• Säregenheter i tal och språk
• Omfattande logiska/tekniska tankemönster
• Socialt och känslomässigt olämpligt beteende och interaktion
• Problem med icke-verbal kommunikation
• Klumpig och okoordinerad motorik

Låt mig nu utveckla.
          Punkt ett. "Ska jag börja med historian nu, eller ska jag köpa en burk nutella och ladda ner det nya avsnittet av Gossip Girl?" Jag har tre saker som jag gör - jag sover, äter och väller i mig film. Jag har en sak jag borde göra - plugga.
          Punkt två. Okej, bli inte rädda nu. När jag spelade fotboll snurrade jag alltid runt bollen ett varv på ett speciallt sätt i händerna precis innan jag skulle kasta inkast. Varje gång. Ehm, när jag lyssnar på musik i bilen och sitter i framsätet när det regnar så får jag dille på att tajma beatet i musiken till vindrutetorkarna. Jag brukar också försöka tajma mitt tuggummituggande till musik som jag lyssnar på. Jag kommer ibland på mig själv att jag undviker att gå på sprickor i asfalten. Undermedvetet. Jag rör alltid vid min näsa på ett speciellt sätt på matteprov och, det knäppaste av allt, jag har 14 gosedjur som jag radar upp i min säng hemma i Söderfors när jag går och lägger mig. Exakt på samma sätt varje gång. Alltid. 
          Punkt tre. Det är väl här som det inte riktigt passar in. Jag menar, jag svär mycket och jag pratar alldeles för fort utan att andas ibland. Och jag mumlar ganska mycket. Sedan så har jag ju svårigheter med att få ljud ur mig överhuvudtaget. Jag vill oftast inte att folk ska lyssna på mig. Så, jag vet inte. Det kanske passade in iaf.
          Punkt fyra. Ja, det var väl kanske inte en tillfällighet att matematik var det enda ämne jag fick MVG i förra året? Jag har lätt för att se samband och konsekvenser. Det är därför jag har lätt för att lära mig saker, men också därför mina stökiga kompisars föräldrar tycker så mycket om mig - jag kan inte få konsekvenserna ur mitt huvud + att jag är paranoid = jag gör inte saker som kan backfajra.
          Punkt fem. Okej, jag kan anpassa mig socialt. Oftast. Det händer några gånger i veckan att jag beter mig som den utomjording jag känner mig som. Jag är ständigt nervös och nästan aldrig avslappnad i sällskap med folk som inte känner mig ut-och-in. Känslomässigt däremot. Come on? Jag kan inte ens prata om känslor, mycket mindre visa dem. Jag kan inte säga "jag älskar dig" till ngn annan än mina föräldrar + djur. Det är knappt att jag kan skriva det här - får ilningar i hela kroppen. Hurv. Jag blir rädd när folk gråter och när jag ska försöka trösta så sitter jag antingen helt tyst eller så börjar jag skratta. Jag ersätter det här tramset med känslor med cynism, ironi och sarkasm.
          Punkt sex. Kommunikation är helt enkelt inte min grej. Inte det här med ansiktsuttryck och kroppsspråk heller. Som, sagt, utomjordning.
          Punkt sju. Hahahahahahahaha. Klumpig? Okoordinerad? Jag? Neje. Hahahahaha.

Dessutom nämns det i texten som jag läst att personer med Asbergers syndrom också har begränsningar i fantasi och intressen. Men sedan står det också att vissa personer har tvärtemot andra mycket fantasi, vilket gör att de i vissa sammanhang kan uppfattas "leva i sin egen värld".
     Få se nu, intressen. Hmm. Jag gillar att sova. Och äta. Och se på film/fotboll/lyssna på musik. Låter inte som så mycket till intressen. Som jag brukar säga - Jag hade intressen, men jag kom över det.
     Och fantasi? Ja, det här med att "leva i sin egen värld" känner jag igen. Ni vet, från personlighetstestet jag tog för månader sedan som jag berättade om och lade upp exempel på här. Det stämde iaf ganska perfekt då och det känns inte som att det har skett några större utvecklingar på det området hittills.

Så jag har kommit fram till att jag har Asbergers. 
     Ah, jag vet, men det är sådana här saker jag tänker på när jag är sjuk. Dessutom så ska jag ju flytta till Ulleråker om två månader och man vill ju passa in.
     Meeeen, jag ska dra mig. Måste äta mat. Har inte ätit riktig mat på tre dagar nu. Har ingen aptit, konstigt nog. Menmen, vi hörs, jag kryar på mig.

Fridens liljor

/H. - Extra självcentrerad idag.
    

Migrän - pain. Men jag lever. Än så länge iaf, kommer antagligen bli förgiftad av stanken från disken anytime now. Ah, jag vet, skitäckligt. Måste antagligen sanera hela köket om jag inte tar mig i kragen snart.
    
Alla pratar om att hösten har kommit nu. Liksom nu, i slutet av september. 
     Och det kan jag väl gå med på, om någon kan berätta för mig vad det är för årstid som vi har haft sedan början av augusti. Inte har det vart sommar iaf.
     Det finns en sak som jag älskar med hösten. Endast en sak faktiskt och det är att fotbollsnörden i mig verkligen får leva ut. Allsvenskan, Premier League, Serie A, La Liga och Champions League. Praise the lord, liksom. And speaking of, Djurgården - Norrköping ikväll. Weij. :)
     Sedan har jag ju en halvgrej till som jag gillar med hösten - idol. 
     Ja, jag är en sucker för idol, liksom för alla andra massproducerade tv-program. Och killen jag kommer slösa lots of money på i år heter Lars. Löööv him. Totally. <3

Nej, man kanske skulle ta tag i matlagandet. Inte för att jag orkar, men hos mig är det magen som bestämmer. Och den vill ha mat. Som vanligt. 
     Vi hörs.
     Fridens liljor.

/H.