Fitta.
Still hoping.
Hoppfull. Jag. Är.
En dag utan aktivitet.
Sista minuten film-tips.
Innan jag går och lägger mig måste jag bara tipsa om en jättesöt film. Den är väl inte direkt kritikerrosad, men den är verkligen jättejättesöt och dessutom spelar James McAvoy, och han är världens hetaste skotte (och en jävligt duktig skådespelare; En ung Jane Austen, Försoning, Narnia, Inside I'm dancing) med världens hetaste accent. Grraowr. Iaf, den heter Penelope och handlar om en söt tjej med gristryne som vill hitta någon som vill gifta sig med henne så att förbannelsen som vilar över henne kan brytas.
Den du. Den var du inte beredd på.
Well, det var allt för mig idag. Imorrn är det sovmorgon och idrott. I helgen är det tvätta, sova och packa. Och på måndag är det Turkiet. Det har inte riktigt slagit mig än, men när det väl gör det så är ni de första som får höra om det.
Godnatt, folks.
/H. - PS. Jag beställde P&L-biljetterna idag. Peppa Borlänge 22-27 juni!
Nytt ord: Fotbollsmanodepression.
Jag läste nyss mina senaste inlägg och det har verkligen handlat mycket om fotboll på sistone. Jag har propagerat för Stevie G och Pool och jag har skickat dödshot mot United och playboy-Ronnie. Detta kommer antagligen att fortsätta tills säsongen tar slut och sommaren tar vid, med fyllor och äventyr. Då kommer dessa trista (för er, inte för mig) månader endast vara ett minne blott.
Nu, however, tänkte jag fortsätta på spåret fotboll.
Tisdags. Champions League. Chelsea. Stamford Bridge. 0-1. 0-2. Paus. 1-2. 2-2. 3-2. 3-3. 3-4. 4-4.. 4-4!!
Chelsea går vidare med totalt 7-5 och jag kunde inte missunna dem det mer än jag gör nu, men samtidigt är jag inte överdrivet deprimerad. I onsdags var jag det definitivt! Jag sparkade sönder en pall, svor på göteborska åt nedlåtande kommentatorer, grät som ett barn och stirrade tomt framför mig. Nu, däremot, känner jag mig tillfreds med resultatet. Nästan.
Pool visade hjärta utan att ha den mest passionerade spelaren på planen och gjorde fyra mål borta mot Chelsea. Det är ändå en okej insats. Sedan gör det väl inte saken bättre att fittorna från Manchester igår gick och vann över Porto. Men de kommer inte vinna ligan i år. Förra året gjorde de det och då hade de världens bästa spelare. I år har de förra årets bästa spelare.
Vilka som har årets bästa?
Walk on, with hope in your heart, and you'll never walk alone.
/H.
Nånting nånting nånting.
Dagen idag har vart lite stressig, eftersom jag trodde att jag skulle bli tvungen att åka till stugan för att kunna se Liverpoo..aaahjuste, men ja, matchen. Men tydligen hade far min beställt en box med Viasat-paketet, så att jag skulle slippa stressa iväg till Östhammar. Så idag har jag promenerat i solen (usch, vad jag längtar till sommaren och usch, vad fint det är här i Ulleråker, faktiskt), bussat till stan, därifrån till norby, därifrån till stan igen och därifrån hem igen på mindre än en timme, jag har installerat en boxer, jag har åkt en känslosam bergodalbana under 90 minuter och nu sitter jag och kollar på Tila Tequlia.
Jag vet, kvalitets-tv.
Imorrn vet jag inte vad som händer, beror på. Nu ska jag iaf fortsätta vältra mig i sorger, godis och kvalitetstv. Sådeså. Baj.
/H.
Plastportugis och forbollsfjant!
Vilka som står på den andra listan? Tjaa.. (se nedan)
...och såklart Spencer Pratt - den enda femåringen med skäggväxt.
För att återgå till gallaspyendet: din tid är över Ronnie-boy! I år vinner Svevie G Ballon d'or, eller vad fan den heter. Måste det officiella namnet vara på franska? Känns ju hur onödigt som helst. Ahja, den internationella guldbollen då. Sådeså.
/H.
Bajshora!
/H.
INGLATERRA i bilder.
Well, you've got no choice.
Moí på vårt hotelrum på Old Street i centrala London.
På lördagen gjorde vi stan litegranna. Här är Piccadilly Circus, London.
Jag älskar London.
Matchen var i Liverpool på arenan Anfield och inramningen till matchen var sjuk. 44 000 supportrar sjöng "You'll never walk alone" så högt de kunde. Mäktigt.
Little Stevie Gerrard <3 Hattrick - två straffar och en frispark. You've gotta love him.
Och så min kära far som pröjsade resan och åkte med mig. You've gotta love him too <3
Ahja, det var det. Ska fan ta och lägga mig nu. Morsan väckte mig åtta imorse. Iofs somnade jag om och sov till tolv, men.. Man måste ju få lite skönhetssömn så att man blir ett steg snyggare än "döful" iaf. Så, godnatt.
/H.
Long time, no see.
Nu var det ett tag sen igen. Sorry. Men jag har haft ganska jävla fullt upp. Med Turkiet. Turkiet, turkiet, turkiet. Börjar bli smått less alltså, men inte tillräckligt för att inte se fram till att åka, om ni hänger med?
Drar ju till Istanbul med klassen om två veckor på måndag och det ska bli redigt skönt. Men det är bara det att vi har väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt mycket att göra innan resan. Typ research, typ projekt, typ repotage, typ intervjuer, typ en himla massa crap. Bleh!
Men om vi ska försöka att för en gångs skull inte fokusera på Turkiet och ist vända blickarna mot INGLATERRA, som jag kom hem från för ungefär en och en halv vecka sedan.
Det. Var. Underbart.
Jag älskar England och London och engelsmän och deras brittiska engelska och vår-vädret som var på G på allvar och tunnelbanan och shoppingen med fetaste utbudet och Liverpool och Anfield, världens mysigaste fotbollsarena med världens mysigaste supportrar och atmosfär och, of course, Little Stevie G, Steven Gerrard!
Att se matchen på plats var häftigare än vad jag hade väntat mig. Inramningen var enorm med "You'll never walk alone", öronbedövande högt. Men det som nästan var ännu häftigare var den tysta minuten som hölls av någon anledning jag missade. Det var sjukt jävla tyst, alltså. Tills pappa fick en hostattack, dvs.
Liverpool vann med 5-0 mot Aston Villa (hattrick av Stevie G) och tävlar därmed fortfarande om Premier Leaue-titeln, även om det är störst sannolikhet att United tar hem den. United och portugis-surfitta-playboy-5-årings-slem-äcklet. Iaf, matchen var awsome och gav definitivt mersmak.
Det var det om det. Sedan jag kom hem har det varit mycket Turkiet, som sagt. Och endel klass-drama, men det börjar ju bli rutin numera. Speciellt med födelsedagar och födelsedagsfester och vilka som är bjudna. Ni vet, hela den biten.
Stina fyllde 18 igår (congrats Stinis!) och hade lite middag/förfest. Var där tills de drog ut på krogen. Det var trevligt och Vickys toscakaka var delicious.
Nu är det iaf påsklov och det ska bli så jävla skönt så ni anar inte! På måndag ska jag och Nicole till Sthlm och sedan vet jag inte vad som händer. Kom med förslag, vettja! Nu ska jag iaf fortsätta kolla på Kalle och chokladfabriken. Vi ses!
/H.