27 december

Då var julhelgen över för i år, då. Julafton var..wait for it, wait for it..precis som den brukar vara, dvs alldeles, alldeles underbar! Juldagen kommer jag inte ens ihåg. Inte på grund av stort alkoholintag, utan för att jag tror att jag sov mig igenom den. Annandagen, gårdagen, spenderade jag och mina kära föräldrar hos farsans polare Tompa tillsammans med en massa andra människor och lite alkohol (för mig alltså, morsan drack som en svamp).
          Idag blir det troligen sjukt lugnt. Kanske ska plinka lite på gitarren jag fick i julklapp, eller se på lite Star Wars. Skönt med lite lugn såhär i början av veckan, för resten av den är fullt ös. Måndag - bio. Tisdag - Stockholm. Onsdag - hemmaspa. Torsdag - nyårsafton.

Nämnde i ett tidigare inlägg Marina and the Diamonds. Deras låt "I'm not a robot" är helt underbar. Lissna.




Nej, ska ta och käka typ frukost nuja. Vi hörs.

/H.

Jag är inget barn!

Är man arton år tycker jag inte man borde behöva kallas för ett barn längre, faktiskt faktiskt. Även om min kärlek till julen kanske ter sig lite barnslig i alla pessimisters ögon. Men det är tamejfan ert problem, inte mitt.
          Jag älskar julen. Så jävla hårt. Jag älskar exakt, precis, absolut allt med den helgen. Allt dåligt är bra ändå, om inte underbart. Kylan är varm, fattigdomen är rik, de irriterande släktingarna är supergulliga och den tråkiga maten smakar fantastiskt. Jag lovar, min älskling Cristiano Ronaldo skulle kunna komma och vara tomte och jag skulle älska honom med. Jag skulle kunna fira julafton i skolan med vår dramalärare och gamla historialärare och jag skulle ändå...nej, där går nog min gräns. Är det något som kan förstöra julstämningen, så är det skolhelvetet.
          I torsdags var det tre dagar kvar i skolan. Då hade vi också tre inlämningsuppgifter, ett muntligt förhör plus en redovisning kvar att göra. Jag älskar lärare. Speciellt våra.

Ja, det var ju också torsdags som vi kom hem från Tallin, där vi hade vart från i måndags med klassen. Blev alldeles för mycket alkohol för Hannah på färjan till Estland, så det blev inte jättemycket party resten av dagarna. Det blev däremot mycket Uno, och korv.



Några bilder från spektaklet.
          Ja, tur att någon har kul i alla fall, i Liverpool har de nog inte så jävla kul. Förlust mot tabelljumbon och bara massa bajs. Barcelona däremot, har vunnit allt de har kunnat vinna det här året, så det är ju bra iaf. Och Brittany Murphy har ju tydligen trillat av pinn. Synd, hon var bra.
          Nej, nu blev det flummigt. Ska bara avsluta med att rekommendera La Roux om ni missat dem, samt Marina and the Diamonds, Little Boots och The Virgins. Skitbra. Godnatt.

/H.

Pete, pete, pete, pete, pete, pete, pete, osv.

På tal om Pete förrsten, fan vad han engagerar och provocerar. Har märkt det på senare tid. Bara de tre senaste dagarna har jag hört starkt ogillande/hat från fler än en handfull människor. Jag tror inte de har riktigt lyssnat in sig på hans musik, så jag utegår från att det är drogerierna som har påverkat deras bild av honom.
          Skitkul att han kan provocera så mycket genom att bara snorta lite (mycket) kokain.
          Nej, så jag ska börja prata om honom hela tiden, bara för att jävlas med min omgivning. Hur kul som helst.



Carl och Pete. Svettiga och mysiga.

/H.

Fuck forever.

Har träsmak i arslet. Kan bero på att jag sitter på en träpall och har så gjort ett tag nu. Sedan jag kom hem från skolan har jag slagit in julklappar, tittat på Gossip girl, laddat hem en massa ny musik, letat lägenhet i Barcelona och ätit lite kassler med risotto. Själv tycker jag att jag varit jävligt företagsam, speciellt för att vara helt utmattad av att ha varit tvungen att ta hand om en hund med dålig mage och hela Malmö-resan. Känner mig sjukt sliten.
          Kom alltså hem från Malmö i söndags eftermiddag, efter en helg med massa tågresor, massa mat och ingen Pete. Dock en massa kul. Trots Petes uteblivande (glömt pass och halsinfektion, my ass) gick vi till KB, kom in tack vare att Stina var från Pitea och dansade sedan i ungefär tre och en halv timme. Discohetsigt.



Inga hard feelings towards Pete, dock. Jag menar, köper man en biljett så vet man vad man ger sig in i. Han kan få för sig att springa på en äng och klättra i träd och därför missa en spelning, och det är ju det som gör det så spännande.
          Vi gör i alla fall ett andra försök den 11 januari i Stockholm. Får hålla tummarna för att han inte har tagit för mycket knark dårå.

/H.


Dan Gold är brittiskt snygg.

Det är något speciellt med brittisk snygghet. Den är liksom ful och full av flaws, vilket gör den intressant och unik. Rob Pattinson är ett exempel, Ed Westwick ett annat. James McAvoy, Pete Doherty och nu, Dan Gold från London Ink.



På tal om Rob Pattinson förresten, jag funderar på att vara Edward på min studentskiva. Bella.. Bella. Det skulle vara jävligt roligt. För mig, Nicole, Vicky och Stina i alla fall.

/H.

Konsten att supa bort ångesten från förra fyllan.

Nejnejnej, detta är absolut inte självdestruktivt och ickefungerande. Funkar skitbra. Så länge du är packad. När du vaknar upp morgonen efter och inser att du varit precis lika full, ful och dålig som sist, så kommer ångesten tillbaka.
          Nu måste jag ju supa bort den här ångesten. Grreat.

Allas vår älskade Nicole Åkerlid, den siste sjuttonåringen, lämnade igår barndomen bakom sig och blev myndig. Detta firades med lasersvärd, high school musical-pennor som sjunger, trevligt folk och en massa, massa alkohol. Från Robins lägenhet drog vi till Kalas, där vissa dansade, vissa drack, vissa hånglade och vissa tog kort på hela cirkusen. Jätteroligt.
          Nej men seriöst, det var jätteroligt. Bortsett från att jag var ett drägg. Igen. Seriöst, jag måste bryta mönstret här. Jag har alldeles för många barkarfyllor på kontot för att bara vara arton år gammal.

Trots en förjävlig bakfylla, så har jag tamejfan befunnit mig i skolan idag. Sjukt imponerande, måste jag säga. Imorgon blire SACO-mässan i hufvudstaden, övernattning hos farbror Markus och därefter, på lördagsmorgonen blir det PETER DOHERTY I MALMÖ. Efterlängtat.

/H.

RSS 2.0