Dags att bli nykter.
Pinsam tjej. Blev alldeles för full i fredags. Det kan vara OK att bli så full på ett icke-offentligt ställe, men inne på Oasia är det strikt fucking förbjudet. Nej, från och med nu sätter jag en fyra-glas-regel för mig själv. INTE EN DROPPE MER!
Dagen efter, när jag tog en "walk of shame" genom stan på jakt efter mat, så blev jag kallad slampa av en förbipasserande engelsktalande man. Han bara muttrade det lite surt för sig själv när jag gick förbi. Vad i helvete..? Nog för att jag såg förtäskig ut, men det är inte OK. Lika lite OK som att bli utslängd från Oasia.
Igår var jag mest bakfull.
Idag gjode först jag och Malin några ärenden på stan (haha) och sedan begav vi oss till ishallen för att spana in Vickylicious hockey-comeback som visade sig bli en succé, då hon utnämndes till matchens lirare. HELLZ YEAH.
Måste förresten bara lägga ut ett klipp här. Snubblade över det på Erik Nivas (journalist, Sportbladet) blogg. Klippet är från sista matchen från förra säsongen i la liga. Malaga hänger kvar i ligan efter ett oavgjort resultat mot Real Madrid.
Det är så jävla vackert bara. Kom inte och säg till de här människorna att fotboll bara är en sport. Dont you dare.
Nu är det alla hjärtans dag. Skulle inte ens vara värt att uppmärksammas om det inte var för att just den här dagen får mig att tänka på Steffy. Hon är den enda jag någonsin brytt mig om att fira den här jävla dagen med.
Dags att sova. Avrunda kvällen med Entourage. Typ. Hej.
/H.
Don't underestimate the things that I will do.
Bra låt. Nu går jag och lägger mig. Isländska imorgon, sedan stan med Susanna. Jobb på fredag, sedan PARTYPARTYPARTY. Kanoners. Hej.
/H.
Obefläckad lycka.
Hade en otroligt rolig, nykter lördagskväll igår. Har inte skrattat så mycket på länge. Såg Burlesque (för övrigt en rätt härlig film med allt en modern, ytlig kvinna kan önska sig; en framgångshistoria med musik och snuskigt snygga män) med Vicky (som fyller 20 idag!) och Malin. Hade otroligt roligt åt väldigt mycket, både innan, under och efter filmen.
Idag kom mina föräldrar hem. Till mig överlämnade de lite Milka och två flaskor vitt. Kanoners. Idag är också dagen då ett samlat, kämpande Liverpool slog ett segt Chelsea, med Fernando Torres i spetsen, med 1-0 på Stamford Bridge. Det är få gånger i mitt liv som fotbollssupporter som jag har varit mer lycklig över ett resultat. Jag tar tillbaka allt ont jag någonsin sagt om portugiser i allmänhet. Lovar att härefter specificera mig när jag hatar på portugiser (C-ron).
/H.
"..hope John Terry shags his wife..NA-NA NA-NA.."
Man måste ju älska en bra nidvisa.
Orkar inte borra ner mig för mycket i Torres-övergången, så jag låter det mesta vara osagt och konstaterar att:
ETT: VILL man inte vara i Liverpool så SKA man inte vara i Liverpool.
TVÅ: Jag ser sjukt framemot Chelsea-Liverpool på söndag.
Det känns som igår.
Det här var igår.
Nej, jag kan inte sitta och leka på Paint på jobbtid. Hejdå.
/H.
