nördnyberg

Jag måste erkänna, den senaste veckan har jag suttit klistrad vid datorn, tittandes på 90210 - den nya generationen. Fantastiskt dåligt manus och mycket mediokert skådespeleri, men herrejesus vad de har skrapat fram snygga människor.







Good to know they've got their priorities in order.

Nej, nu ska jag återgå till att göra titlarna i min källförteckning kursiva. Hej hopp, gummikön.

/H.

Tackar som frågar, jag hade en fantastisk helg.

/H.

Nej, nuså. Nu ska jag låsa dörren, fylla på vattenflaskan, ta en halstablett, läsa lite ur Dead reckoning och vänta på att omfamnas av en natt fylld med host. Puss.

/H.

Har jag berättat om Hannah Nyberg? Jag tror nästan inte det, va. Det finns i alla fall en till Hannah Nyberg i stan! Stötte på henne när jag googlade mig själv (alla gör det!). Hon har en blogg som heter hannahnyberg.blogg.se. Hon är född 1991. Hon bor för tillfället i Uppsala, men kommer ursprungligen från någon annanstans, typ Göteborg. Det bästa av allt - hon älskar hästar och Gud. Livets ord. Hannah Nyberg. Hästtjej. Religiös.

Jag tyckte då att den upptäckten var himla rolig.

/H.

Jag är sjuk. Så in i vassen. Himla märkligt uttryck för övrigt.

Men jag är sjuk och har så varit sedan i lördags. Trodde det bara var feberyra när jag såg Saade fixa en tredjeplats i Eurovisionen. Han har tydligen blivit ett praktarsle också, den där Saade. Himla uppfriskande, kan jag tycka. Det räcker med framför-kameran-gulliga-svärmorsdröms-kändispojkar i 20-årsåldern i detta mellanmjölksland.

I alla fall, jag är sjuk. I söndags var jag så sjuk att mamma, på måndagsmorgonen, kände sig tvungen att ringa och väcka mig och kolla att jag inte hade dött av hjärnhinneinflammation. Huh? Man ringer inte och väcker sin febriga OCH hypokondriska dotter och pratar om hjärnhinneinflammation klockan 09.00 på morgonen. Var livrädd för att somna igen.

Under min period av sjukdom har jag ägnat mig åt att titta på film. Mycket film. Mycket medioker film. Jag har iofs letat efter den mer lättsmälta sortens film, romcoms, high school and so on. Och visst, det är inte i dessa genrer som man oftast bruka hitta kvalité. Men det borde inte vara så satans svårt, kan jag tycka. Ska kanske göra det till mitt livs mål - att göra en romantisk komedi med kompetenta skådespelare, intressanta karaktärer, välskriven och kvick dialog och en någorlunda originell story, eller åtminstone vinkel på en story.

Är på bättringsvägen, men har åtminstone en dags sängvila kvar. Fast jag borde nog ägna morgondagen åt att städa mitt rum. Det skulle kunna ligga en död människa härinne utan att jag skulle veta om det. Varför det nu skulle ligga en död människa i mitt rum, det har jag ingen aning om.

Nej, nu sitter jag här och lyssnar på Edith Piaf, av någon anledning. Ska springa och pissa, snyta mig, ta en halstablett och två ipren, lägga tre kuddar under huvudet och drömma feberdrömmar om Leo Messi, som jag av någon konstig anledning blivit himla förtjust i på sistone. Missförstå mig inte - kanonfotbollsspelare. Har alltid tyckt. Men har aldrig tyckt om människan. Förrän nu.

Men okej, nu tar jag avsked, innan den dumme fan som bestämt sig för att läsa hela det här idiotiskt långa inlägget somnar och/eller hinner bli gammal, kär, med barn och död. Så, hej!

/H.

Usama är död. (Om man inte är konspirationsteoretiker.) Vi är på first-name-basis, ja.

På något bisarrt sätt känns det lite tomt. Sådär som när man läst ut en bok eller tittat klart på en film. Har ju varit ganska fascinerad vid Bin Laden (Ladin?) av någon anledning. Jag vet inte, men det är något med människor som gömmer sig i berg/öknar/Pakistan och lyckas att inte dö fastän större delen av världen vill se dem döda.
Terrorist? Javisst. Men intressant människa med en troligtvis intressant historia.

Dat var valborg i lördags. Det var kul. Jag var full och dagen var lång. Träffade folk och drack öl.

Nej, nu återgår jag till arbetet. Kanonkul! Hejdå!

/H.