nördnyberg

Är man arton år tycker jag inte man borde behöva kallas för ett barn längre, faktiskt faktiskt. Även om min kärlek till julen kanske ter sig lite barnslig i alla pessimisters ögon. Men det är tamejfan ert problem, inte mitt.
          Jag älskar julen. Så jävla hårt. Jag älskar exakt, precis, absolut allt med den helgen. Allt dåligt är bra ändå, om inte underbart. Kylan är varm, fattigdomen är rik, de irriterande släktingarna är supergulliga och den tråkiga maten smakar fantastiskt. Jag lovar, min älskling Cristiano Ronaldo skulle kunna komma och vara tomte och jag skulle älska honom med. Jag skulle kunna fira julafton i skolan med vår dramalärare och gamla historialärare och jag skulle ändå...nej, där går nog min gräns. Är det något som kan förstöra julstämningen, så är det skolhelvetet.
          I torsdags var det tre dagar kvar i skolan. Då hade vi också tre inlämningsuppgifter, ett muntligt förhör plus en redovisning kvar att göra. Jag älskar lärare. Speciellt våra.

Ja, det var ju också torsdags som vi kom hem från Tallin, där vi hade vart från i måndags med klassen. Blev alldeles för mycket alkohol för Hannah på färjan till Estland, så det blev inte jättemycket party resten av dagarna. Det blev däremot mycket Uno, och korv.



Några bilder från spektaklet.
          Ja, tur att någon har kul i alla fall, i Liverpool har de nog inte så jävla kul. Förlust mot tabelljumbon och bara massa bajs. Barcelona däremot, har vunnit allt de har kunnat vinna det här året, så det är ju bra iaf. Och Brittany Murphy har ju tydligen trillat av pinn. Synd, hon var bra.
          Nej, nu blev det flummigt. Ska bara avsluta med att rekommendera La Roux om ni missat dem, samt Marina and the Diamonds, Little Boots och The Virgins. Skitbra. Godnatt.

/H.