Brutal british brilliance

Har återigen förälskat mig i brittiskheten. Vet inte om jag någonsin slutade, men skitsamma. Avslutade säsong två av Skins häromdagen, och gjorde så i tårar. Helt underbar serie där alla är helt underbart uppfuckade. Jag tror Tony och Sids relation kan vara det mest romantiska jag någonsin sett i tv.
          I alla fall, sen blev det nyårsafton med allt vad det innebär. Vin och skumpa med Vic&Nic, typ. Sen kom jag hem igen, lyssnade på lite Coldplay, läste lite om Chris Martin och - poff! - så blev jag helt knäsvag (med rätta, han är genial). Inser nu att om jag går igenom hela mitt liv utan att se Coldplay live så har jag slösat bort en livstid.



Foton från nyår kommer sen. Hej.

/H.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0