Boozed up and broken hearted.
Har suttit och läst gamla inlägg och kommit fram till att jag var mycket roligare och mer välformulerad för ett år sedan. Stina verkar tro att jag har supit bort det. Kan hända.
Jamen hörrni, hur var sommarn då? Jadu, den var helt underbar tills den inte var det längre. En av mina äldsta och närmaste vänner dog i en cykelolycka och samma vecka dog min Sookie. Eftersom jag aldrig förlorat någon som betytt så mycket för mig förut, så tog det sjukt hårt och jag har fortfarande inte återhämtat mig. The show must go on, though.
Låter jag hjärtlöst saklig? Det är de enda ord som finns i mitt huvud angående det som hänt. Resten är en flytande massa som jag för allt i världen inte kan formulera.
****
Sååå, whatup?
Hmm, jobbar på Östhammars kommun med att samanställa en dokumentation om slutförvarets historia i kommunen. Ja, fråga mig inte, för jag orkar inte förklara. Jag ska i stort sett skriva en bok, men det är långt ifrån lika ambitiöst som det låter. Jag pendlar mellan att tycka att det är roligare att sticka in små träflisor under naglarna och att tycka att det är ganska intressant.
Men iaf, jag bor då i stugan i veckorna och åker hem och försöker bli lite småfull i helgerna. Förra helgen åkte jag till Norrland för första gången sedan i böjan av juni för att umgås med Amanda. Nu i helgen (idag egentligen) ska jag hem till Susanna och fira en stillsam Halloween med film och bak. Som i baka och inte röv.
****
Det kändes som att jag behövde skriva ett lite längre sammanfattande, förklarande, skittrist inlägg för att sedan kunna falla in i gamla bloggvanor. Snart kommer det långa skitintressanta utläggningar om hur dåliga Liverpool är i år, hur snygg Francesco Carrozzini är, hur förälskad jag är i Andreas Weise och hur jävla bra Den Svenska Björnstammen är. Jag lovar, det kommer.
Puss så länge.
/H.
Hej Hannah!
Ibland känner jag mig som världen sämsta kompis. I really do! Som just nu, när jag läser massa hemskheter på din blogg och inser att jag inte hört av mig till dig. Eller någon i Uppsala på jätte länge. Belive me, jag har mina grunder. (Skylle på de, eller nåt i den stilen så mitt samvete känns bättre) Drömde här i natt om dig, hur vi blev jagade från bion och sprang förbi saluhallen.. Du hade Convers på dig och snubblade. Var nåt psyko våldtäcksman som jagade oss. :p Antar att de är för att jag såg en creepy film och tänkte en del på hur jävla cp mycket vi brukade gå på bio. Innan alkoholen började förstöra oss!
Att Steffy är död, de är bara så overkligt? Jag fick nu en chock när jag läste din blogg. Skämande! Och hunden. Beklagar är sämtsa ordet att skriva och är nog ganska opersonligt. Men jag har själv en vriden och ganska pressad relation till döden själv just nu. Bråkar som inombords en del, inferno. sliter mig med och hur livet i stortsett är missabelt en del dagar. Oftas är det bra!
Kul att skriva en bok, hehe.. De fixar du.
Saknar er i Uppsala och skulle verkligen behövt komma ner och hälsa på. Liksom ha tid och inte ha så pressat schema.. Liksom spontan hänga mer. Typ bio och fika i timmar eller nå!
Tänker på er alla och du kan ju hälsa de där som är kvar där. Annars hoppas jag att du mår bra. Och att du liksom kämpar på och försöker leva så bra som möjligt. Önskar jag kunde skriva "de blir bättre", fast just nu. Tvivlar jag själv.
Annars vettu att oavsett om det är år sen vi ses, typ i juni på fikat eller nå.. Eller vinade vid ån. Så kan du ringa på mitt svenska nr om du skulle behöva. Vad som helst, hälsa på eller bara prata. vad som helst! J
ag ska svara, om jag inte jobbar på statoil just då. Har även ett norsk nr, kan skicka de på facebook någon dag. KramÅpuss Hannah, tänker på dig en del. <3
Din same vän, Anne Maret!
P.s
1. Du simmade aldrig över ån för 100 kr!
2. Du fick aldrig betalt för dagen i skolan med pyjamas!
3. De här var nog den längsta kommentar på en blogg jag evver skrivit!
