Känslomässigt handikappat asbergersbarn


Jag är så himla sjuk i huvudet. Kollar på säsong tre av One Tree Hill (på en fredagkväll, ja, kombinationen borde göra mig till världens mest patetiska människa någonsin) och ömsom gråter eftersom folk dör som flugor, ömsom skrattar för att skådespelarna är så jävla dåliga och serien är så jävla Sjunde himlen möter Våra bästa år, präktigheten och intrigerna tar livet av mig. Ändå fortsätter jag att titta.

En annan sak som händer med mig när jag tittat på ovan nämnda serie är att jag börjar sjunga skithögt. Det brukar börja med ledmotivet, Gavin Degraw, "I don't want to be". Sedan är jag liksom igång. Speciellt när jag är ensam hemma. Any day now kommer det sitta en lapp på anslagstavlan här i trapphuset med klagomål över högt falsksjungande idiot på bottenvåningen.

Imorgon ska jag försöka få ett liv igen. Over and out.

/H.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0