Kraftigt förkyld och totalisolerad från omvärlden


Jag är sjuk. Så in i vassen. Himla märkligt uttryck för övrigt.

Men jag är sjuk och har så varit sedan i lördags. Trodde det bara var feberyra när jag såg Saade fixa en tredjeplats i Eurovisionen. Han har tydligen blivit ett praktarsle också, den där Saade. Himla uppfriskande, kan jag tycka. Det räcker med framför-kameran-gulliga-svärmorsdröms-kändispojkar i 20-årsåldern i detta mellanmjölksland.

I alla fall, jag är sjuk. I söndags var jag så sjuk att mamma, på måndagsmorgonen, kände sig tvungen att ringa och väcka mig och kolla att jag inte hade dött av hjärnhinneinflammation. Huh? Man ringer inte och väcker sin febriga OCH hypokondriska dotter och pratar om hjärnhinneinflammation klockan 09.00 på morgonen. Var livrädd för att somna igen.

Under min period av sjukdom har jag ägnat mig åt att titta på film. Mycket film. Mycket medioker film. Jag har iofs letat efter den mer lättsmälta sortens film, romcoms, high school and so on. Och visst, det är inte i dessa genrer som man oftast bruka hitta kvalité. Men det borde inte vara så satans svårt, kan jag tycka. Ska kanske göra det till mitt livs mål - att göra en romantisk komedi med kompetenta skådespelare, intressanta karaktärer, välskriven och kvick dialog och en någorlunda originell story, eller åtminstone vinkel på en story.

Är på bättringsvägen, men har åtminstone en dags sängvila kvar. Fast jag borde nog ägna morgondagen åt att städa mitt rum. Det skulle kunna ligga en död människa härinne utan att jag skulle veta om det. Varför det nu skulle ligga en död människa i mitt rum, det har jag ingen aning om.

Nej, nu sitter jag här och lyssnar på Edith Piaf, av någon anledning. Ska springa och pissa, snyta mig, ta en halstablett och två ipren, lägga tre kuddar under huvudet och drömma feberdrömmar om Leo Messi, som jag av någon konstig anledning blivit himla förtjust i på sistone. Missförstå mig inte - kanonfotbollsspelare. Har alltid tyckt. Men har aldrig tyckt om människan. Förrän nu.

Men okej, nu tar jag avsked, innan den dumme fan som bestämt sig för att läsa hela det här idiotiskt långa inlägget somnar och/eller hinner bli gammal, kär, med barn och död. Så, hej!

/H.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0