nördnyberg

Det är måndag i tre minuter till. Och vilken fruktansvärd måndag det har varit. Egentligen inte uppseendeväckande uselt bottenförjävlig, men sådär svalt bara låg. Grå. Ljummen. Trist.

Jag klarar inte av trist just nu. Min kropp klarar inte av trist. Det känns som om det kliar i hela kroppen när jag inte gör något. Rastlöshet. Less på allt samma gamla vanliga. Även om mycket är nytt i och med universitetet. Men ändå. På något sätt känner jag att jag står på exakt samma ställe i livet som för ett år sedan.

Sedan är det åldersnoja och dödsångest. Prestationsångest. Bakfylleångest.

Eller så är jag helt enkelt bara lite sexuellt frustrerad. Jag vet inte.

/H.