Episkt misslyckande.
Okej, jag började skriva föregående inlägg när klockan var 23.57. Blev klar 00.27.
En halvtimme? Really?
Anyways, förutom att anmärka på min egen oförmåga att skriva ett förhållandevis kort blogginlägg på mindre än en halvtimme, så ville jag bara dela med mig av ett av mina favoritklipp på en av mina favoritmän.
Godnatt.
/H.
Monday Maniac.
Det är måndag i tre minuter till. Och vilken fruktansvärd måndag det har varit. Egentligen inte uppseendeväckande uselt bottenförjävlig, men sådär svalt bara låg. Grå. Ljummen. Trist.
Jag klarar inte av trist just nu. Min kropp klarar inte av trist. Det känns som om det kliar i hela kroppen när jag inte gör något. Rastlöshet. Less på allt samma gamla vanliga. Även om mycket är nytt i och med universitetet. Men ändå. På något sätt känner jag att jag står på exakt samma ställe i livet som för ett år sedan.
Sedan är det åldersnoja och dödsångest. Prestationsångest. Bakfylleångest.
Eller så är jag helt enkelt bara lite sexuellt frustrerad. Jag vet inte.
/H.
Sånt där är slöseri med tid.
Jag är full och trött och less. Nicole kallar mig dramatisk.
/H.
-You're creepy and gross! -You're mother is creepy and gross!
And it's officially Friday. Var svintrött för omkring fyra-fem timmar sedan, men nu när det fan är dags för att på riktigt sova, då går det inte.
Känner att jag är påväg att gå in i en pre-mature novemberdepression. Att en av mina roligaste somrar hittills håller på att ta slut samtidigt som jag ska börja plugga en jobbig jävla littaraturkurs med främmande människor, det klarar inte mitt asbergska jag av. På något oprioriterat plan känns det ändå kul, spännande och fräscht med något nytt, men äh, ah, jaja.
Fyllde tjugo i lördags. Bjöd hem vänner och vänners vänner på lite tårta och tequila. Hade himla kul, blev himla full och har himla ångest inför att nästa år bli tjugo-plus.
Dagen efter hittade jag iaf en tom ölflaska i mikron. Slutsats: Jag har underliga vänner.
På måndag är det dags för första föreläsningen för året. Är, som sagt, inte jättetaggad. Har inte fixat all kurslitteratur och känner mig på det stora hela rätt bortkommen så fort jag sätter min fot i Engelska parken. Men jag har köpt en fin kalender i skinn iaf.
Äh, nu går How I Met Your Mother på sexan, så ska slå av datorhelvetet och försöka somna till rösterna av Barney, Marshall och kompani.
Tja.
/H.
En miljon idioter.
Jaha, nähä. Vad har hänt sedan sist?
- JAG BLEV KLAR MED JOBBHELVETET!!!!!!!
- En galen vecka i Benicassim med Stinax2, Susanna och Lovisa. Vi såg fantastiska band spela fantastisk musik. Vi träffade fantastiska britter och spanjorer. Vi snubblade på fantastiska tält. Vi åt fantastiska Lidl-baguetter till frukost, lunch och middag. Vi blev fulla på ljummen Lidl-öl och hemgjord Sangria. Vi gick och lade oss sent och vaknade tidigt. Vi hittade en förvirrad schweizare i Lovisas tält. Vi hittade en oöppnad ginflaska som vi drack up på en kväll. Vi brände oss i den spanska solen och åkte ändå hem med leenden på läpparna.
- Veckan därpå blev det mer öl, fast på Uppländsk mark. Och med annat sällskap.
- Helgen veckan efter spenderade jag i London med Stina. Vi gjorde hennes sista helg i Londres till en minnesvärd en. He-he.
- Helgen efter det - det vill säga förra helgen - var det Reaggaefestival i Uppsala. Det var himla kul, trots sjukdom.
Nu är det den 10 augusti. Det är tio dagar tills jag fyller mina efterlängtade 20 år. Nästan hela sommaren har passerat och jag har haft svinkul so far.
Just nu har jag sjukdom, men ska försöka duscha bort den, städa upp allt snorpapper och titta på lite fotboll ikväll. Sen imorgon ska jag börja göra det bästa jag kan av mina sista veckor i frihet, innan Universitetsstudierna sätter gång. Det blir litteraturvetenskap för mig i höst. Kan bli intressant. Kan också bli svindrygt. Ska bli spännande att se hur det blir i vilket fall.
Nu ska jag duscha och bli frisk. Hey!
/H.
Satan i fucking gatan.
Blir fruktansvärt anti när någon jättehype-as och jag är överhuvudtaget inget stort Maggio-fan. Men titelspåret på nya skivan är fint. Himla fint till och med.
Idag är det måndag. Fyra dagar in i juli. För två dagar sedan ställde mor och far till med fest i Östhammar och jag lovar, ingen kan festa som mina föräldrar och deras vänner. Herrejesus, vad med alkohol det förtärdes på Stadshotellet i Östhammar under lördagsnatten. Men det var kul. Himla kul. Var svinbakis igår. Är rätt trött idag.
Nu är jag alldeles, alldeles snart helt klar med mitt arbete. Det enda som egentligen återstår är att hitta en framsida till boken. Sen är jag klar. Klaaaaaaaaaaaaaaaaaaaar. Klarklarklarklarklarklar. Klaaar. Visst klingar det fint?
En exakt vecka till Spanien, Valencia, Benicassim och FIB. Måste köpa tält.
/H.
Man borde dra tillbaka min responsible adult-licens.
Herrejesus. Trodde jag hade slarvat bort flygbiljetterna till Valencia. På mejlen. Slarvat bort dem på mejlen alltså.
Det här med ansvar och organisation och struktur, det är bara trista ord i mitt huvud. Jag satt på fikarasten idag på jobbet och berättade om allt jag slarvat bort de senaste fyra åren - en plånbok, en kamera, ett par nycklar, TRE telefoner och två halsdukar (de senare dock på bara ett par månader). Jag borde inte få ta hand om mig själv. Jag borde ha en personlig assistent som ser till att jag klär på mig innan jag går hemifrån om morgnarna.
Annars då? Sitter i stugan och tittar på ett Criminal Minds-avsnitt jag säkert sett tolv gånger. Himla trist och enformigt.
Ska kanske kolla på X-men 3: The last stand som jag har på ett usb-minne i väskan. Jajemen, I've gone super-duper-marvel-nörd. Har sett de två första filmerna. Tvåan är bäst hittills. Vill himla gärna också se First class med min älskade James McAvoy som går på bio för tillfället. Ska bara se trean och Wolverine först.
HUM HUM.
Justeja, satt och såg Nittileaks igår. Fantastiskt roligt program. Alex Schulman som gäst, vilket resulterade i Schulman, Hammar och Wikingsson i samma soffa.
Fick jag välja en soffa i hela världen att sitta i...
Älskade, älskade Fredrik Wikingsson. Spattig och intensiv o-och entusiastisk och alldeles, alldeles underbar.
Nej, men nuså. Måste springa och spotta ut mitt tuggummi innan jag får tuggkramp i käkarna. Sedan ska jag, som sagt, kanske kolla på lite X-men. Sedan blir de sova. Så, godnatt.
/H.
75643, Ulleråker.
Jag måste erkänna, den senaste veckan har jag suttit klistrad vid datorn, tittandes på 90210 - den nya generationen. Fantastiskt dåligt manus och mycket mediokert skådespeleri, men herrejesus vad de har skrapat fram snygga människor.
Good to know they've got their priorities in order.
Nej, nu ska jag återgå till att göra titlarna i min källförteckning kursiva. Hej hopp, gummikön.
/H.
¿Cómo estás?
Tackar som frågar, jag hade en fantastisk helg.
/H.
Host host, hosthost, hoooooost, host. Host.
Nej, nuså. Nu ska jag låsa dörren, fylla på vattenflaskan, ta en halstablett, läsa lite ur Dead reckoning och vänta på att omfamnas av en natt fylld med host. Puss.
/H.
Jag kan hela Fader vår utantill.
Har jag berättat om Hannah Nyberg? Jag tror nästan inte det, va. Det finns i alla fall en till Hannah Nyberg i stan! Stötte på henne när jag googlade mig själv (alla gör det!). Hon har en blogg som heter hannahnyberg.blogg.se. Hon är född 1991. Hon bor för tillfället i Uppsala, men kommer ursprungligen från någon annanstans, typ Göteborg. Det bästa av allt - hon älskar hästar och Gud. Livets ord. Hannah Nyberg. Hästtjej. Religiös.
Jag tyckte då att den upptäckten var himla rolig.
/H.
Kraftigt förkyld och totalisolerad från omvärlden
Jag är sjuk. Så in i vassen. Himla märkligt uttryck för övrigt.
Men jag är sjuk och har så varit sedan i lördags. Trodde det bara var feberyra när jag såg Saade fixa en tredjeplats i Eurovisionen. Han har tydligen blivit ett praktarsle också, den där Saade. Himla uppfriskande, kan jag tycka. Det räcker med framför-kameran-gulliga-svärmorsdröms-kändispojkar i 20-årsåldern i detta mellanmjölksland.
I alla fall, jag är sjuk. I söndags var jag så sjuk att mamma, på måndagsmorgonen, kände sig tvungen att ringa och väcka mig och kolla att jag inte hade dött av hjärnhinneinflammation. Huh? Man ringer inte och väcker sin febriga OCH hypokondriska dotter och pratar om hjärnhinneinflammation klockan 09.00 på morgonen. Var livrädd för att somna igen.
Under min period av sjukdom har jag ägnat mig åt att titta på film. Mycket film. Mycket medioker film. Jag har iofs letat efter den mer lättsmälta sortens film, romcoms, high school and so on. Och visst, det är inte i dessa genrer som man oftast bruka hitta kvalité. Men det borde inte vara så satans svårt, kan jag tycka. Ska kanske göra det till mitt livs mål - att göra en romantisk komedi med kompetenta skådespelare, intressanta karaktärer, välskriven och kvick dialog och en någorlunda originell story, eller åtminstone vinkel på en story.
Är på bättringsvägen, men har åtminstone en dags sängvila kvar. Fast jag borde nog ägna morgondagen åt att städa mitt rum. Det skulle kunna ligga en död människa härinne utan att jag skulle veta om det. Varför det nu skulle ligga en död människa i mitt rum, det har jag ingen aning om.
Nej, nu sitter jag här och lyssnar på Edith Piaf, av någon anledning. Ska springa och pissa, snyta mig, ta en halstablett och två ipren, lägga tre kuddar under huvudet och drömma feberdrömmar om Leo Messi, som jag av någon konstig anledning blivit himla förtjust i på sistone. Missförstå mig inte - kanonfotbollsspelare. Har alltid tyckt. Men har aldrig tyckt om människan. Förrän nu.
Men okej, nu tar jag avsked, innan den dumme fan som bestämt sig för att läsa hela det här idiotiskt långa inlägget somnar och/eller hinner bli gammal, kär, med barn och död. Så, hej!
/H.
Dagen efter första maj.
Usama är död. (Om man inte är konspirationsteoretiker.) Vi är på first-name-basis, ja.
På något bisarrt sätt känns det lite tomt. Sådär som när man läst ut en bok eller tittat klart på en film. Har ju varit ganska fascinerad vid Bin Laden (Ladin?) av någon anledning. Jag vet inte, men det är något med människor som gömmer sig i berg/öknar/Pakistan och lyckas att inte dö fastän större delen av världen vill se dem döda.
Terrorist? Javisst. Men intressant människa med en troligtvis intressant historia.
Dat var valborg i lördags. Det var kul. Jag var full och dagen var lång. Träffade folk och drack öl.
Nej, nu återgår jag till arbetet. Kanonkul! Hejdå!
/H.
Making my mind up.
Måste börja skriva mer frekvent, så att det inte känns så jävla stelt när jag väl skriver. Svårt att liksom välja ämne när det går så lång tid mellan inläggen. Ska jag skriva om hur satans jävla less jag är på mitt jobb? Eller ska jag skriva om hur jag har förälskat mig i Köpenhamn? Eller ska jag skriva om det faktum att jag har Charlie Sheen-låten "Winning" på hjärnan? Eller ska jag skriva om Fredrik Wikingsson och my undying love for him? Eller ska jag skriva om gårdagens El Clásico, med alla tröttsamma filmningar, ovärdiga domarpåhopp och en fantastisk Lionel Messi? Eller ska jag skriva om Vampire Diaries och det faktum att jag snart kommer att sluta titta om det inte blir lite action mellan Damon och Elena? Eller ska jag skriva om den stundande Valborsmässoaftonen? Eller ska jag skriva om att jag just orsakade stopp i toaletten? Eller ska jag skriva om Liverpools MAKALÖSA form, som får mig att tänka tillbaka på säsongen 08/09? Eller ska jag skriva om mina eventuella universitetsstudier? Eller ska jag skriva om mitt missnöje med mina ögonbryn? Igen? Eller ska jag skriva om hur jag lyckas göra dumma saker på fyllan, om och om och om igen?
Eller så spelar jag lite Adele istället.
/H.
Adele. Himla fint.
Godnatt nu.
/H.
